Månadens bröllopsbild Juli 1998
Lena och Tomas Fritzson gifte sig den 30 maj 1998 i Bärfendals kyrka i Bohuslän.
Tärna var Anette Svensson,
marskalk Jörgen Sanne. Brudnäbb
var brudparets dotter Sara.
Ett åttiotal bröllopsgäster firade
och bröllopsfesten hölls på
Bärfendals hembygdsgård.
Bröllopsdagen:
Jag vaknade 05.20 på morgonen och såg att solen strålade. Jag kände att detta blir en toppendag. Försökte somna om men det gick inte, jag hade börjat bli lite nervös inför dagen. Halv åtta vaknade resten av familjen, vi har två barn Sara 3,5 år och Pontus 1 år. Vi åt frukost, sedan skulle jag bada barnen. Jag började med Sara, plötsligt hörde jag Pontus gråta. Han hade ramlat och skrapat upp pannan och nedanför ögat. Typiskt att det hände just bröllopsdagen, han skulle ju vara med på fotograferingen!
Vid niotiden kom mamma för att passa barnen. Klockan tio hämtade jag Anette, tärnan. Vi åkte ut till frisören som sminkade oss och gjorde våra frisyrer. Vi fick några glas vin och jag kände hur nervositeten släppte, vilket var skönt. Under tiden kom min blivande man Tomas, Sara och Jörgen, marskalken. Vi skulle alla klä oss där.
Efter lite mat var det dags att klä på sig klänningarna och killarna sina frackar. Då gick knappen på Jörgens skjorta sönder och vi upptäckte att han hade glömt sina skor hemma. Tomas i sin tur hade sin mammas morfars frack och det visade sig att västen inte knäpptes på samma sätt som på en frack som man hyr idag. Vi fick helt enkelt inte ihop knapparna på västen. Jag kände paniken komma krypande!
Plötsligt var det ont om tid att hinna till fotografen, vad skulle vi göra? Vi fick ringa Tomas föräldrar. Tomas pappa visste hur knapparna skulle knäppas, han hade själv haft fracken när han gifte sig. Föräldrarna åkte hem till oss, vi skulle hämta Pontus där. Vi tog bilen och åkte i full fart. Först hem till Jörgen för att hämta skorna, sedan till vårt hus. Jag ringde fotografen och sa att vi var lite försenade.
Jörgen limmade ihop knappen och efter många om och men fick vi ihop Tomas väst med Tomas pappas hjälp. Tomas tog på sig västen, men när fracken skulle på fattades snodden som håller ihop fracken. Vi letade efter ett vitt gummiband, men hittade förstås inget. Istället fick vi ta en vit frans från vår rörlakansmatta och knyta ihop! Vi fortsatte färden till fotografen. Och trots att vi var 20 minuter försenade hann vi ta alla bilder.
Nu var det äntligen dags att åka till kyrkan! Tre minuter försenade klev vi in i kyrkan som var dekorerad med syrener och björkar. Det var otroligt vackert! När solisten sjöng kände jag att tårarna var på väg. Allt var så underbart.....
Efter vigseln åkte vi i en bil, en capitän, som körde oss till hembygdsgården där festen skulle hållas . Hela kvällen blev lyckad med god mat, trevliga gäster och en bra dansorkester. Ja, allt blev faktiskt jättelyckat fast dagen inte börjat så bra. Klockan 02.30 lämnade vi festen och åkte till ett hotellrum vi bokat. Där väntade champagne och jordgubbar som vi åt och drack. Vi somnade trötta, men mycket lyckliga.
Jag vaknade 05.20 på morgonen och såg att solen strålade. Jag kände att detta blir en toppendag. Försökte somna om men det gick inte, jag hade börjat bli lite nervös inför dagen. Halv åtta vaknade resten av familjen, vi har två barn Sara 3,5 år och Pontus 1 år. Vi åt frukost, sedan skulle jag bada barnen. Jag började med Sara, plötsligt hörde jag Pontus gråta. Han hade ramlat och skrapat upp pannan och nedanför ögat. Typiskt att det hände just bröllopsdagen, han skulle ju vara med på fotograferingen!
Vid niotiden kom mamma för att passa barnen. Klockan tio hämtade jag Anette, tärnan. Vi åkte ut till frisören som sminkade oss och gjorde våra frisyrer. Vi fick några glas vin och jag kände hur nervositeten släppte, vilket var skönt. Under tiden kom min blivande man Tomas, Sara och Jörgen, marskalken. Vi skulle alla klä oss där.
Efter lite mat var det dags att klä på sig klänningarna och killarna sina frackar. Då gick knappen på Jörgens skjorta sönder och vi upptäckte att han hade glömt sina skor hemma. Tomas i sin tur hade sin mammas morfars frack och det visade sig att västen inte knäpptes på samma sätt som på en frack som man hyr idag. Vi fick helt enkelt inte ihop knapparna på västen. Jag kände paniken komma krypande!
Plötsligt var det ont om tid att hinna till fotografen, vad skulle vi göra? Vi fick ringa Tomas föräldrar. Tomas pappa visste hur knapparna skulle knäppas, han hade själv haft fracken när han gifte sig. Föräldrarna åkte hem till oss, vi skulle hämta Pontus där. Vi tog bilen och åkte i full fart. Först hem till Jörgen för att hämta skorna, sedan till vårt hus. Jag ringde fotografen och sa att vi var lite försenade.
Jörgen limmade ihop knappen och efter många om och men fick vi ihop Tomas väst med Tomas pappas hjälp. Tomas tog på sig västen, men när fracken skulle på fattades snodden som håller ihop fracken. Vi letade efter ett vitt gummiband, men hittade förstås inget. Istället fick vi ta en vit frans från vår rörlakansmatta och knyta ihop! Vi fortsatte färden till fotografen. Och trots att vi var 20 minuter försenade hann vi ta alla bilder.
Nu var det äntligen dags att åka till kyrkan! Tre minuter försenade klev vi in i kyrkan som var dekorerad med syrener och björkar. Det var otroligt vackert! När solisten sjöng kände jag att tårarna var på väg. Allt var så underbart.....
Efter vigseln åkte vi i en bil, en capitän, som körde oss till hembygdsgården där festen skulle hållas . Hela kvällen blev lyckad med god mat, trevliga gäster och en bra dansorkester. Ja, allt blev faktiskt jättelyckat fast dagen inte börjat så bra. Klockan 02.30 lämnade vi festen och åkte till ett hotellrum vi bokat. Där väntade champagne och jordgubbar som vi åt och drack. Vi somnade trötta, men mycket lyckliga.